Igår när jag var en sväng på min gamla skola i kista så passade jag och mammsen på att ta en sväng i centrum. Hur kan man undvika? Hur som helst blev det inte mycket affärkollande och vet ni varför? Jo för att det pep i varje affär jag gick in i, okej pep var att underdriva, det tjöt om mig!, som om jag var nån jävla rånare. Usch så pinsamt.

Första gången det hända var på Indiska hon i kassan frågade om jag hade något smink i väskan, för smink kan tydligen vara larmat på olika sätt. Jag hade ju hela neccisären med mej då jag skulle sova hos Emelie så inte orkar jag stå och plocka ut vartenda litet puder eller mascara för att testa.

Vi strosa vidare men så kom vi förbi gina tricot. Jag ser dom stora larmpelarna och tänker, kanske kanske är gud med mej när vi går in i min mest välspenderande butik. Men nää, den turen hade jag inte, det tjöt igen, och den här gången ännu högre!

Det första jag gör är att går fram till kassan och berättar vad damen på indiska hade sakt. Till svar får jag, jah okej, men du får gärna vara här inne för min del. Klart som tusan deras trognaste kund måste få vara där inne tänkte jag. Men som sakt, alla i butiken gick runt och kollade konstigt på mig. Jag slet till mig en tisha utan att pröva (okej, jag hade spanat in den ett flertal ggr förut) men iaf, ni som känner mig vet att det alltid krävs ett massa prövande, men nu var det inte läge kände jag. Betalade den ynka summan 99kr och gick ut.. Tjutandes!

Bild lånad av Fridelii.blogg.se