Igår kväll va vi på tvinspelning med skolan, programmet pokerface. Rätt kul, fast väldigt seegt. Tycker inte alls om att gå på tv-inspelningar när det inte är direktsändning. Jobbigt med omtagningar.
 Hur som helst, efter tre timmar lyckades jag smita ut, då pappa och syrran väntat med bilen i över en timme. Åka buss, buss, tåg, buss i den där snöstormen, Nej tack.


Har ni någonsin haft den känslan att man själv har det bästa på hela jorden, och inte riktigt kan förstå vad man gjort för att få vara den mest lyckligt lottade personen?
Den känslan har jag.
Igår kväll vid elva ringde älsklingen och sa att hans träning var inställd. Men att han bara måste träffa mig, nu när vi kommer vara ifrån varann över en vecka. Sista bussen gick tio över elva. Det var snöstorm ute och bubben cykla två km på 5 minuter. För att sedan åka den långa vägen som tar en timme hem till mig.
Och inte nog med det. när han kom där isfrusen med glittriga ögon och det fina leendet (som bara jag får se?) Så hade han ett paket med sig. Innuti fanns en tröjja jag  testat några dagar innan, men inte köpte. "Tyckte du va så fin i den, vill att du ska ha den" ... Vad har jag gjort för att förtjäna det bästa?
Sov i älsklingens armar hela natten..

Det finns i luften hela tiden, det han ger mej. Kärlek


Om en/två timmar åker jag, Emma och Mamma till björka. Blir skidor/snowboard hela veckan!
Vi hörs, Chao!