Är det bara jag?
Jag har under mina tolv år i skolan alltid varit ganska engagerad. Och trots att det är så pass kort tid kvar så har det bara tagit stopp. Jag orkar inte göra någonting som har med skolan att göra, att äns höra ordet skola skär i mina öron. Är det bara jag som känner såhär nu i slutet? Det hjälper inte hur folk puschar mig, jag varken vill eller orkar mer. Att jag legat hemma i influensa i över en vecka nu gör inte saken bättre. Hjälplös och uttråkad är vad jag är..
Känner precis samma! Man tycker att man borde vara taggad till tusen nu den sista terminen å allt men nej fy, man blir trött bara man tänker på skolan. Har aldrig varit så skoltrött som nu!
Ja det är fruktansvärt, förstår inte varför det hela tiden ska vara så mycket i skolan! usch nej. jag vill ha sommar nu!
Jag känner precis samma sak... själv har jag två år kvar i skolan efter denna terminen, så jag kan verkligen förstå hur trött DU är som gått två år mer än mig:/
Det hørtes veldig kjent ut. Jeg holdt selv på å bli deprimert, gråt hele tida og ville ikke møte venner. Så i høst sluttet jeg, ganske dumt siden det var så kort tid igjen, men jeg følte at jeg ikke hadde noe valg. Håper du finner en løsning:)
Louise: Neh, om man trott att man varit skoltrött förut är det inget emot vad man känner sig nu, jag håller med dig!
Jenn: Ja visst vill vi, man får ta och försöka skapa sig några saker att se fram imot, även om det kan kännas svårt för stunden ...
Susanne: Ja, jag förstår dig precis. Jag har haft det riktigt jobbigt som även du säger psykiskt sen i höstas. Man
kämpar och kämpar med olika saker även på privata plan och skolan kan verkligen bli en tyngd. Hoppas allt går bra för dig med :)
Malin: Ja verkligen, skoltiden är lång. Men lycka till iaf :)