Ni ser också, jag vet. Jag har fått kommetarer på senaste tiden då folk frågar mig om jag mår dåligt, dom märker skillnad på bloggen. Kanske syns det i hur man skriver, kanske blir det mer opersonligt? Jag vet inte och kan heller inte svara på den frågan mer än att jag inte har mått speciellt bra under en ganska lång tid, mer än så vill jag inte utlämna. När då människor endå inte tar hänsyn till det, sparkar lite mera på äns brister då blir man förbluffad. Hade det varit för några år sen skulle jag kunna handskas med det men när man är svag börjar man leta fram brister hos sej själv, letar efter det man blir anklagad för och till slut vet man inte vem man är. Självkänslan blir svagare likaså självförtroendet och man står där och känner sig likgiltig. Pga någon annan nära relations åsikter. Jag har fått höra från flera i min närhet att det gått för långt, att bli behandlad på det här sättet är ingen människa värd och inte heller acceptabelt. Man går sönder. När man går egenom tuffa perioder behöver man omtanke av sina nära, det är då man förstår vilka som verkligen finns där, att utnyttja det för att göra andra svagare är för mig obegripligt. Det kommer hända mycket i mitt liv nu framöver, kommer berätta lite närmare sen men just nu får bloggen lida lite, inspirationen för att skriva går på sparlåga. Hoppas ni har förståelse för det och finns kvar. Era kommentarer uppmuntrar, tack