.. säger jag lite klychigt men som den romantiker jag är kan jag inte säga mer än att filmen var underbar, bäst. Efter att ha sett avsnitten gång på gång blir det nästan som att man "känner" tjejerna. Eller ska jag säga är. (Jag - Carrie, Emelie- Miranda, Charlotte - Emma, Samantha - Frasse. haha) Man identifierar sig ofta när någonting berör än tror jag. När man ser liknelser i tankar men även andra saker. Filmen hade också så otroligt många bra budskap så mycket man kan dra paraleller till i sitt eget liv. Jag tror det handlar lite om att man följt avsnitten under så många år också. Man är verkligen insatt i någon annanas liv och bara hoppas att det ska finnas lycka i det man vill se lycka i. Det behöver inte alltid vara logiskt, känslorna har faktist mycket att säga till om också. Och Carries alla brake up med Mr.Big, alla gånger hon låtit sig såras för att hon ser att det finns något där, något hon drömmer om, ger hopp till. Det är det som kallas Kärlek, inget annat. Man måste våga för att få känna av all den kärlek man önskar. Det handlar ju om att genom livet kunna växa. Inte bara som par men inombords som person, enskild individ. Det man går egenom, speglar den man är. Vilket jag inte tror alla lägger så stor vikt på. Det är inte bara glädjen och det som är "rätt" som formar dig till den du är, det är även misstagen, kanske dom mest. Det är okej att gräva ner sig, det gör vi alla, men i slutändan.. "Its all about forgiveness"
Älska, Glömma och Förlåta

Gonatt tjejer!
(och ni som inte sett den, se den, om inte för eran så för min skull!)